Igår kväll satt jag och lyssnade på musik vid datorn och helt plötsligt kom tårarna och tankarna på pappa. Jag blev så himla förvånad för jag tycker att jag mått bra på sista tiden och nästan fått dåligt samvete över det. Det är så märkligt hur det bara kommer över en när man minst anar det. Jag var riktigt ledsen en lång stund, ringde till mamma och pratade lite och hon hade också haft en sådan kväll nyligen. Hon och jag pratade om pappa innan på dagen igår och jag vet inte om det triggade i gång detta denna gång.
Just denna tiden på året är det mycket reklam inför farsdag också och det hugger till i hjärtat varje gång en sån reklam rullar i gång. Jag får hälsa på pappa och tända ett ljus den dagen. Det känns så konstigt att inte köpa en liten present till honom då. Julen gruvar jag mig också lite för måste jag erkänna.
Sorg, vad märkligt det är ändå, hur det drabbar en.
